Arctic Med
Ekobutiken.se
Relationsutveckling.se

Webdesign:Accent Media

Stenålderskost - I teorin

Vi är genetiskt anpassade till att äta den mat, som människan åt under den period man var jägare och samlare och innan jordbruket startade.

Kosten hos dessa jägare-fiskare-samlare bestod av kött, fisk, skaldjur, frukt, rötter, grönsaker, bär och nötter

Den dominerande basfödan var kött och fisk.

Fettinnehållet var högt och bestod till största delen av mättat och enkelomättat fett och de fleromättade fetter man åt, hade god balans mellan Omega 3 fettsyror och Omega 6 fettsyror.

 

Kostpyramid

Fördelningen mellan de olika näringsämnena varierade naturligtvis beroende på klimatet. Ju längre norrut man kom, desto mer dominerade jakten och fisket och de människor som levde nära kanten på inlandsisen åt nästan enbart fett och protein, med klar dominans för fettet.
Längre söderut fick växtdelar större betydelse, men också fantastiska fettkällor som t.ex. kokosfettet, rikt på nyttiga mättade fetter, med kraftiga antibakteriella effekter och även med skydd mot virus.

Dagens snabba kolhydrater, som har sitt ursprung i jordbruket, saknades nästan helt. Vad som fanns att tillgå var de långsamma kolhydraterna i frukt, grönsaker, bär, nötter och rötter. Dessa kolhydrater var säkert också långsammare och vitamininnhållet var större, än i våra “förädlade” frukter, grönsaker och rotsaker.

De vegetabiliska oljor vi idag konsumerar fanns bara i sin naturliga förpackning, t.ex. olivoljan i oliver. Självklart fanns inte heller de kemiskt framställda och kroppsfrämmande fettsyror, som vi idag återfinner i margariner och gömda i bröd och andra bakverk.

Några, som säger sig förspråka stenålderskost, har försökt göra sin framställning mer acceptabel för kostetablissemanget, genom att påstå att stenålderskosten var mager, på grund av att bytesdjuren var magra.

Inget kunde vara mer felaktigt. Faktum är att många djur, t.ex. mammuten och den ullhåriga noshörningen, jagades till utrotning på grund av att människorna bara tog de fetaste bitarna och lät resten ligga. Man jagade företrädesvis också de feta höstdjuren och sparade fettlagren till vintern.

Företrädare för denna “anpassade” stenålderskost är Loren Cordian och Boyd Eaton från USA och här i Sverige t.ex. Staffan Lindeberg och Fredric Paulún.
Mary Enig och Sally Fallon har i en serie artiklar smulat sönder Cordians och Eatons argument. Läs t.ex. “Caveman Cuisine” från Weston A Price Foundation.

Om du klickar på menyalternativet “ - i verkligheten” kan du läsa hur jägarfolk som levt fram till vår tid, använde sig av bytesdjuren.

Källa: Corpus - Livlinan